Sång nr 12,  år 2022

Musiker:

Axel Johansson: Trumset

Rickard Löfgren: Elbas

Emelie Gemzell: Tvärflöt

Louice Ottosson: Sång

Mancan: Akgitarr, mandolin, elgitarr, Korg ms20, Arturia MatrixBrute, Korg odyssey, Moog LP, Sång

Tekniker: Emil Fridlund/Mancan

Information om sång 12

Den här sången är skriven någon gång i slutet av 1990-talet. Sången är gammal men har inte tidigare spelats in eller spelats live på scen. Dock har den genomgått diverse förändringar genom åren.

Det där partiet där det går över från Ab-moll till Ab-dur skrev jag runt 2010 och "byggde in" i låten. Jag läste Leonard Cohen sade sig ha sånger som var jätte-gamla och en del kunde ta 10 år på sig att bli färdiga, jag vet att även Peter Gabriel arbetar långsamt och säkert fler artister.

För egen del har jag sånger som går fort och andra som tar tiotals år på sig.  

Sången Anna-Maria älskar solen ifrån Höstsånger skrev jag på en halvtimma trots att det i sången finns en del udda taktarter, men det var en sån sång som bara "kom plötsligt ur intet" till mig.

Ibland blir det så för mig att sångerna bara kommer till mig "från ingenstans". Jag vet att många musiker kan komma på en bra början på en låt, eller ett häftigt riff men sedan stannar det.

Jag har fått gåvan att kunna bygga ihop hela låtar ifrån sådana små idéer (riff och liknande), och det är väl min "talang" antar jag, som också jag delar med alla andra kompositörer.

Jag har slutat att sätta titlar på mina sånger, de har förstås arbetstitlar men i och med att min musik är mer som "en-enda-lång-sång" så vill jag inte stycka upp det.

Mancan-musiken ska nog lyssnas på som ett enda långt verk (i alla fall upplever jag det ifrån mitt perspektiv), men jag kan ju så klart inte styra över hur andra vill lyssna på den musik jag skriver.

Sånger tjänar oftast på att genomgå omarbetningar och flera inspelningar över tid, i alla fall så är min erfarenhet när det gäller mina egna sånger.

Jag gillar ju att sitta och fila på musiken för att "karva ur" det bästa, i slutändan vill jag kunna känna att jag har gjort det så bra som jag har kunnat.

Vid truminspelningen provade vi att låta Axel spela på ett annat trumset än sitt eget, det är ett annat trumljud men det blev bra. Trummorna till denna är dock inte inspelade i Brusfabriken men Emil Fridlund var ändå med vi spakarna (tekniker) när den här spelades in.

Alla truminspelningar där Axel Johansson spelar så har jag och Emil (mest Emil) axlat teknikerbiten med att sköta mixerbordet och mikrofoner och så vidare.

Axel är ju rätt så upptagen med att spela trummor då liksom....:).

Jag brukar "hoppa runt", gå runt i cirklar och stöna, stirra in i notpapper,  eller "utstöta" diverse trumljud med munnen, samt spela lufttrummor samtidigt som jag instruerar Axel i hur det hela ska spelas.

Detta är nog ett märkligt scenario att beskåda för den oinvigde...:).

Koklockan tycker jag är kul i början av låten. 

Det blev även lite struligt när Rickard Löfgren spelde in basen eftersom jag hade glömt hur vissa ackord var i låten, så jag fick gå igenom ett drös med noter och prova mig fram men det blev ju bra till slut.

Det sista som spelades in på den här var Louice Ottossons sånginsatser. Louice och jag var verkligen jättetrötta efter en hel dags arbete i studion med sångpålägg, men vi skärpte till oss och spelade även in hennes sång på den här sången som blev lysande bra.

Detta var den första Mancan-sång som Emelie Gemzell spelade på och hon använder här en "vanlig tvärflöjt", men tvärflöjten hon spelar på i denna inspelning är tillverkad i trä.

Oftast tillverkas ju tvärflöjtar i metal men denna är alltså i trä. Från början när instrumentet utvecklades någon gång på 1600-talet gjordes detta instrumet faktiskt i trä.

Många gånger så ger trä ett mjukare sound som ibland är önskvärt. Exmpelvis så gillar jag virveltrummor som har träsarj bättre än de i metal.

Jag gillar mandolinen som jag spelar i verserna. På grund av att jag spelar på mandolin och genom hur det instrumentet intervall-mässigt är stämt blev karaktären annorlunda, än när jag från början endast använde en akustisk gitarr.

Därför är det kul och spännande att prova lite olika typer av instrumet därför nya klanger kan uppstå som lyfter kompositionen.

Sången handlar om en liten flicka som om våren alltid plockade tussilago i diket intill den stora vägen och tog hem blommorna till sin mamma.

Blommorna sattes i en vas som placerades på köksbordet.

För den här familjen var detta ett sorts vårtecken.