Sång nr 7 2023

Musiker:

Axel Johansson: Trumset

Heléne Blad: Sång

Mancan: Elgitarr, Sång, Ak-gitarrer,  Arturia MatrixBrute, Elbas, Percussion

Information om sång 7

Denna sång är sprungen ur en lycklig tid i början av 1990-talet då jag och några vänner fann en vacker oas mitt i livets virrvarr. Sången handlar om (mestadels) om en kväll med nattligt nakenbad, musik vid lägereld, och en känsla av glädje och nyfikenhet på livet, samt lite reflektion på detta.

Det finns en känsla av en sorts vacker form "mässande erotik" i den här sången. En "ständigt närvarande erotik" beskriver andan rätt bra ufrån den här tiden. Denna erotik var som en eggande, och nykläckt känsla som omhuldade den ljumma sommarnatten. Denna plats ligger i en hamn med vatten som slår mot klipporna (dock vet jag inte om dessa klippor längre finns kvar på grund av ombyggnationer). Sången har sitt ursprung för 30 år sedan så jag gissar att ett och annat har förändrats där på detta långa tidspann.

Snakenborg är inte en person som var med mig vid denna tidpunkt, Snakenborg är en mytisk person som lär ha bott på denna plats någon gång under 1200-talet. Snakenborg lär ha varit en riddare av tysk börd, och han hade nån form av borg eller liknande på denna plats.

Ingen kan väl med säkerhet säga om denna riddare överhuvudettaget någonsin har existerat, men jag har fått berättelsen om honom berättad för mig.

Det står ett gammalt fyrhus där nu som byggdes på 1800-talet.

En vän till mig drev restaurang-verksamhet vid denna tidpunkt där och jag förälskade mig då i denna vackra plats.

Jag och några vänner till mig tycke oss ha funnit ett paradis där och ville spendera alla sommarens ljumma dagar där då det begavs.....riktigt så blev det emellertid inte, dock var jag där väldigt mycket under den här specifika sommaren.

Denna sång innehåller en del rapp-sång och det är kul att prova jobba med det tycker jag, man måste ju inte alltid sjunga, att rappa saker kan ibland bli än mer uttrycksfullt.

För mig handlar musik mycket mer om uttryck än om hur fint någon spelar eller sjunger. Hur väl en sång framförs är så klart också viktigt för mig, men viktigare är själva essensen i en sång, den finns ofta i det “råa och opolerade”, och bitvis otämjbara uttrycket snarare än i det tekniska utförandet hos en musiker/sångare/sångerka.

Emil Fridlund (en nära vän ) sade till mig vid nåt inspelnings-tillfälle att det som är intressant i en sång-inspelning är det som händer vid sidan av själva sången som exempelvis stön, andningar...."röstgnissel med andra ord". Det finns väldigt mycket av en människas uttyck där...det håller jag med Emil om.

Jag tycker det finns många sånger som framförs väldigt fint och rent och med en brilljerande teknisk färdighet, men det säger egentligen ingenting och saknar kvalitativ kommunikation. Kommunikation och essence tycker jag är jätte-viktigt i musik (även annan konst för den delen också).

Det är ofta ett liv som uttrycks i en sång, och ett liv är inte bara fint på ytan utan ett liv är också skitigt, rått och tar plats. Ett levande liv luktar ofta en hel del också. Kanske är det just denna "levande essence" som gör oss just mänskliga?

En del av dessa sånger har jag programmerade trummor på, och jag har köpt ett par analoga trummasskiner (samt även ett par digitala mjukvaru-baserade trummaskiner) som jag älskar att pyssla me. Dock utesluter ju inte en trummaskin ett riktigt trumset, man kan faktiskt blanda och mixtra lite efter eget tycke.

För mig, som kommer ursprungligen ifrån det “rockiga hållet”, och ifrån band-situationen där man repar in sånger i en replokal tycker det är kul att prova att programmera och spela in utan replokalen, det är mest ett sätt att utveckla mig och det är något jag hela tiden har strävat efter i min egen musik.

En del sånger "jammar" man in och kommunicerar till varandra via ord, andra läser man ifrån ett notblad, och ibland jobbar man tillsammans i en replokal, och ibland själv med en trummaskin eller sequenser.

Jag tycker inte att det spelar någon roll hur en sång spelas in utan det som är viktigt är ju resultatet.

När jag var ung och började med musik i slutet av 1980 talet så fanns det diverse förutfattade meningar och “oskrivna regler” om hur sånger skulle spelas in för att bli accepterade, i synnerhet av musiker/musik-folk

Tyvärr är det nog så att inskränkthet och fördomar för ingeting framåt,

och "folk-som- ansåg-sig-att-veta-bättre" såg nog inte själva hur inskränkt deras resonemang faktiskt var förr. Tyvärr är det nog så att dogmatiska synsätt främjar inskränkthet och sånt är aldrig bra.

Jag tycker personligen numera att det där gamla synsättet bara var begränsade och tillförde inte något gott alls, så jag välkomnar den modernare attityden som jag upplever finns hos yngre musiker idag; att allt är okej, och sånger kan skapas på olika sätt och måste inte stöpas ur samma form.

På 1980-talet fanns exempelvis en massa fördomar om syntmusik bland folk som spelade rock vilket bara var ohälsosamt och inskränkt, tack och lov att tiderna förändras.

Det gick ju så långt då det till och med uppstod konflikter mellan hårdrockare och syntare....vi som var med då minns nog det där på 1980-talet.

Jag var då hårdrockare och övade dagarna i ända på att spela gitarr fort, fast i hemlighet lyssnade jag även på band som Depeche Mode och Alphaville

Helénes sång lyfter verkligen den här sången tycker jag och det var jättekul att spela in hennes sång på den här låten.

Det blir även ett riktigt lyft i låten när Axels trumset kommer in.

Jag tycker den här sången är spännande med tanke på trummaskinen, alla percussion-instrumet som jag har spelat in och Axels trumset.....detta blir en låt full av rytmer på olika sätt.