Sång nr 15 2023

Musiker:

Louice Ottosson: Sång

Axel Johansson: Trumset

Mancan: Elgitarr, Sång, Arturia Matrixbrute, Akustisk gitarr, Poly D, Ms 101, VC340, Elbas, Percussion, 

Information om sång 15

Denna sång har inte spelats på scen någon gång. Detta är en ganska så nykomponerad sång...den är inte 20 år gammal som en hel del av de andra sångerna är.

Denna är också en sån där sång som jag låtit utveckla sig "lite på egen hand", utan att "tvinga in den" i  "vers-refräng-formatet" som annars är så vanligt i modern pop- /rockmusik.

Sången har några olika teman och dessa flyter in i varandra en del. Exempelvis så finns associationer i sången om när man träffar rätt person att leva sitt liv med. 

För egen del så har jag inte tidigare känt en sådan självklarhet angående val av livskamrat som när jag mötte kvinnan som jag idag är gift med.

Sången löper dock längre än bara till människans uttrycks-intervall eftersom kärleksbregreppet går bortom vad vi som människor är kapabla att greppa och förstå.

Sången handlar också om att vi alla har möjligheten att bli de människor vi helst vill vara; och med detta menar jag att ingen människa är exempelvis förevigt märkt av en tragisk barndom.

Det förekommer nämligen att att många människor tycks tro att man kan "bli märkt för livet" av exempelvis svåra upplevelser.

Detta påstående är felaktigt därför att det förekommer ingen sådan märkning.

Man kan så klart ge sig själv en sådan negativ märkning om någon så önskar, men då är det ett eget val som någon gör.

Jag vill hävda att påståendet som säger att vi kan bli "märkta för livet" är endast ett uttryck för det egna offerskapet.

Den här typen av offerskap tjänar inte något gott utan försöker låsa fast människor i nån form av mental och känslomässig bur.

Den sol som jag ser som livet går bortom allting och den är alltid närvarande, vi måste dock lära oss att lita på att den alltid finns även om det ibland är molnigt. Solen fanns innan födelse och finns efter död.

Jag har skrivit många sånger där den här solen under många år, och jag har beskrivit den på olika sätt.

Den här sången handlar för mig också mycket om insiker.

Insikter kan ibland göra ont, men de är nödvändiga för att hjälpa oss människor att växa.

Axel Johansson spelar trumsetet och Louice Ottosson sjunger sång-harmonierna.

Eftersom denna sång är byggd av två helt olika tempon var vi tvungna att lära in sångens två olika tempon, detta för att få tempo-förändringen att bli naturlig vid själva inspelnings-tillfället.

Det krävs nämligen övning att plötsligt byta tempo i en låt.

Det är svårare att byta tempo i en låt än att byta taktart tycker jag, så detta var lite "trixigt" innan vi fick till det.