Sång nr 15,  år 2022

Musiker:

Axel Johansson: Trumset

Rickard Löfgren: Elbas

Louice Ottosson: Sång

Emelie Gemzell: Alt-tvärflöt

Mancan: Akgitarr, Elgitarr, Arturia MatrixBrute, Moog LP, Korg Oddyssey, Yamaha SY77, Mandola, Sång

Information om sång 15

Den här sången startar upp ganska så sorgset rent text-mässigt. Sången är lite av en resa från kaos, fram till insikter som skänker livs-hopp och glädje.

Att skylla sitt mående på "hur andra behandlat mig", och att anklaga både sig själv och andra för inget gott med sig.

Man blir så himla blind då man känner så här är min erfarenhet.

Dessutom lever vi, många av oss, efter ett manus som vi fått ifrån en omvärld som själv inte mår så pyskiskt bra.

Resultatet blir inte alltid så bra då en "blind försöker leda en annan blind".

Jag vet hur det är att må skit och att leva utefter hur man mår, men jag vet också hur det är att frigöra sig från sitt offerskap och läka, samt att kunna förlåta sig själv och andra.

Jag tror att det alltid finns vägar ur ett dåligt mående, oavsett vad det kommer av. Man måste dock vara villig, och våga påbörja den långa psykologiska och inre resan mot självinsikt som ger frihet från offerskap. 

Det finns ju olika verktyg, och dessa passar oss olika bra beroende på vilka vi är och vad vi har för värderingar.

En del kanske tyr sig mot religon, andra till terapi, någon blir sin egen terapeut, yttligare någon hämtar kraft ur vetenskapen...eller allt detta i kombination.

Det är du (av egen maskin) som måste finna din egen väg fram till självinsikt.

Det här kan kanske vara lite obekvämt för en del eftersom vi tenderar till att hoppas att andra ska göra det här jobbet åt oss.

Hur vanligt är det inte att lägga sitt liv i knät på en terapeut och säga: - fixa mig. Det fungerar emellertid inte så, ingen kan fixa dig förutom du själv.

Även jag själv (då jag hade terapeutisk hjälp) tenderade till att hoppas att "nån annan" skulle fixa mina problem.

Här är det bara du själv som kan välja, ingen annan kan bestämma vad du ska göra. Man kan ju välja att fortsätta att vara kvar i sin offer-mentalitet....det bestämmer man ju helt själv.

Personligen väljer jag att kunna se, istället för att vara blind både för mig själv och andra på grund av offerskap.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer om den här sången mer än att jag ville ge ut den som ett hopp i mörkret för de som idag lider.

Snårskogen i ditt inre kan skingras så att ljuset väller fram mellan grenarna. Jag vet att det som gör ont kan läka.

Jag vet att det går att sluta känna sig som ett offer.

Som jag tidigare nämnt så hjälper även omvärlden till (ofta den värld vi växte upp i som barn) med att skapa det manus som är du tror är du, detta stämmer dock oftast inte utan som jag sjunger i sång 15; är du ett orört original.

Kom ihåg det!

Skapa den du vill vara utifrån detta.

Det är ALDRIG för sent min vän.....skapa dig det liv du vill ha...inte det liv ditt eget offerskap "tvingar dig till att leva".

Jag tror att det är viktigt att själv bestämma vem man är; låt inte omvärlden sätta diagnoser på dig som ska berätta vem du är....bestäm själv vem du är och vem du kan bli.

Jag har själv dålig erfarenhet av att få diagnoser "påklistrade på mig" vilka faktiskt visade sig inte stämma överhuvudettaget. Det finns inget positivt med att bli "fel-diagnostiserad".

Det finns funktionella diagnoser så klart, och för en del tror jag att de kanske kan hjälpa, men då diagnoser sätts fel kan de bli förödande för den som drabbas.

Ofta kommer nämligen en sorts kultur (yttligare ett färdig manus) med en diagnos som kan verka begränsade för den som drabbas av feldiagnos.

Rent musikaliskt är sång 15 ordentligt annorlunda med tvära kast mellan olika sektioner och musikaliska figurer.

Jag vet inte när jag började skriva så här, men jag vill känna mig fri att skriva musik utan gränser, och utan förutbestämda regler.

För den "musik-teori-intresserade" så innehåller sång nr 15 ganska rikligt av så kallade kvintoler; vilka simpelt uttryckt är en ojämn gruppering av notvärden.

Vanligtvis spelar man ju fyra åttondelar på en fjärdedels utrymme och detta uppfattar många som "normalt".

Kvintol betyder ju fem, så en kvintol innebär istället att man spelar 5 åttondelar på en fjärdedels utrymme.

Ja, det här kan vara ganska så svårt att spela, just därför kan ju detta innebär att man lär sig att spela på nya sätt, detta inspirerar mig och utvecklar min musikaliska förmåga känner jag.

Kvintoler är ganska ovanliga i modern pop/rockmusik men de ger rätt mycket karaktär tycker jag, och just karaktär är en viktig ingrediens i min egen musik.

Kvintoler och likande notgrupperingar är mer vanliga i modern klassisk musik har jag fått lära.

Kvintoler är inte helt enkla att spela, men med en del övning går ju det mesta...:).

Orsaken till varför jag "utforskar" en del "ovanliga musikaliska marker" är för att jag drivs framåt av en önskan att utveckla mig själv och det jag skriver.

Utveckling har en central funktion för mig i mitt eget liv.

Hur det är för andra kan jag inte svara på, men nog är utveckling viktig för oss alla som varelser gissar jag.

Jag tycker musik måste få vara fri och vild. Tyvärr finns (i synnerhet i Sverige) rätt mycket rådande normer om hur musik ska skrivas, och vad den ska innehålla och hur den ska framställas, samt hur den inte får framställas.

Det finns många "expertpaneler" i det här landet som tycker en massa och tyvärr är jag böjd att tro att "dessa experter" skapar rätt så osunda normer, i alla fall sett ur ett musikaliskt och konstnärligt perspektiv.

Jag tycker personligen att vi kan ta och kasta dessa "expertpaneler" i papperskorgen. 

Låt musiken få vara fri och obunden och låt den blomstra så som den själv vill....