Sång nr 1 2023
Musiker:
Axel Johansson: Trumset
Rickard Löfgren: Bandlös-bas
Louice Ottosson: Sång
Mancan: Elgitarr, Sång, Ak-gitarrer, Moog LP, Korg Mono/poly, MS 101, Arturia MartixBrute. Samplingar, RD 8
Information om sång 1
Detta är en mycket gammal sång och det var nog den första sång som jag skrev på svenska. Här är en ny och omgjord version av denna sång.
Jag skrev den ursprungligen för att en sångerska skulle sjunga låten och den första sångerskan som gjorde det var Maria Jalméus, och några år senare spelade Heléne Blad in sången på en av sina produktioner.
Båda dessa versioner är lysande bra, och min version är inte på något sätt en konkurrent utan bara gjord på " ett annat sätt".
Min version är dessutom gjord på 2020-talet medans de tidigare versionerna spelades in under 1990-talet.
Den första versionen gjordes i Studio Basement, och den andra versionen i Artserve-studio med några års mellanrum och med helt olika musiker.
Min version är inspelad i Brusfabriken och i egen studio, samt med helt andra musiker än i de tidigare versionerna.
Jag har alltid haft en viss kärlek till den här sången och kanske för att detta var troligen den första sången jag skrivit på svenska.
Tyvärr finns inte päronträdet längre kvar som den där kråkan satt i som inspirerade mig till att skriva den här sången.
Jag tycker även att sången har ett anti-rasistiskt budskap även om jag aldrig medvetetet skrivit politiska sånger.
Min ambition med min musik är inte politisk, och kommer inte bli det heller. Vill andra skriva politiska sånger så är det helt okej för mig.....det har bara inte passat mig att göra musik till politiska verktyg.
Den här sången klingar bäst i den tonart den är skriven i, och det är krävande för mig att sjunga den här låten, eftersom även låtens tonart är från början vald med tanke på att en kvinna skulle sjunga sången.
Min version av sången är alltså i original-tonarten G dur, vilken är den tonart som sången skrevs från början i, dock hoppar sången lite mer mellan olika tonarter i min version än vad de tidigare versionerna gjorde.
Ofta är det nog så att flertalet låtar klingar bäst i de tonarter de skrevs i från början. Det är lite tragiskt när man ser och hör återförenade band som spelar sina älskade sånger i nedssänkta versioner, därför att de som sjunger inte längre klarar av att sjunga sångerna i rätt tonart.
Jag kan också förstå det eftersom en del människor tappar höjd i sina röster med åldern, och för en del är den där tonläges-sänkningen ett naturligt åldrande. Ibland kan jag faktiskt tycka att det kanske är bättre att då "låta bli" eftersom sångerna blir ofta rätt så "gråa" när man sänker tonarterna allt för mycket.
Varför inte istället skriva nytt material som passar att sjunga istället för att leva på "gamla meriter"?
Jag tycker att Louice också passar jättebra att sjunga den här sången med sitt känslo-uttryck och känsla för visa....hon gör den här sången jättebra tycker jag, trots att sången inte längre är enbart "en sångerskas låt".
Jag stiftade bekantskap med Louice då jag spelade gitarr i orkestern för en musikal 2016, Louice hade i den uppsättningen en av huvudrollerna som hon så klart gjorde fantastiskt bra.
Hon skriver dessutom helt fantastisk musik själv...kolla gärna in hennes hemsida:
Rickard Löfgren spelar bandlöst i den här låten då jag ville ha med lite "kontrabas-feeling" utan att använda en sån, en elbas har ju MYCKET bättre sustain i tonen än vad en kontrabas har.
Som alltid spelar Rickard smakfullt och "fullvuxet". Jag vet att många är imponerade av Rickards tekniska förmåga och han är lite av virtuos på basen.
Jag tycker nog ändå att hans främsta musikaliska förmåga att anpassa spelet efter låten vid sidan av hans fantastiska teknik....som man absolut blir imponerad av.
Axel Johansson spelar växelvist med vispar och stockar och vid sidan av hans spel med vispar ligger en RD 8 (en analog trummaskin) och "myser fram" genom ett svepande högpassfilter.
Precis som med de ovannämnda musikerna är även Axel en imponerande trumslagare som spelar alla stilar med en känsla av lätthet fast det ibland är ganska så "avancerade rytmer".
Vi hade precis spelat in en av Heléne Blads låtar och fått till Axel trumset att låta så där "jätte-jazzigt", och samma koncept använde vi här rent stämmnings-mässigt.
Virveln ligger högt i mixen just för att det blir en sån mysig känsla med vispar på trummor.
Trummorna för denna är dock inte inspelad i Brufabriken utan i en annan lokal, men Emil Fridlund fanns ändå med också vid denna truminspelning.
För mig är det jätte-skönt att nu kunna lägga även den här sången "till handingarna" nu när jag även har en egen version av låten som jag känner mig nöjd med.