Broken Arrow

Ursprungligen formades den här bandet av mig, Mattias Flyckt, Per Jonsson och Mattihas Hellberg. Broken Arrow var i sin begynnelse på många sätt en sammanslagning av två olika band där jag, Hella (Mattihas Hellberg) och Per Jonsson kom ifrån ett håll, och Mattias Flyckt ifrån det andra hållet.

Mattias Flyckt sjöng i början och vi hade först en annan trummis men med tiden ville Mattias bara spela gitarr och sluta sjunga. Det kändes osäkert med den trummisen vi först hade, han var dessutom ganska så många år äldre än oss andra.

Så småningom anslöt sångaren Jonnie Andersson och trummisen Anders Hildeskog. Detta blev grundsättningen för bandet kan man säga.

Anders var en trummis med bra driv i sitt spel och han köpte ett jätte-trumset med dubbla bastrummor för bandet.

Jonnie Andersson var en jättebra sångare för bandet med en väldig karisma, och med en sorts "självklar scenpersonlighet" naturligt inbyggd i sin person.

Jonnie är fortfarande lika självklar på scenen idag som då, och han är en av de mest karismatiska scenpersonligheterna som jag har spelat med.

Broken Arrow var det första bandet som jag var del av som det gick bra för.

Först hette bandet Emerald (efter Thin Lizzy låten), men namnet ändrades senare till Broken Arrow.

Efter några år tillsammans valde dock Anders Hildeskog och Jonnie Andersson att sluta i bandet.

Jag gissar att en av orsakerna till att de valde att hoppa av bandet var en önskan om att spela mer "experimentell musik" som främst jag, och Mattias Flyckt strävade mot.

Vi älskade alla hårdrock och vi hade börjat att spela sådan musik tillsammans, men i och med att jag började skriva allt mer av sångerna som bandet tog upp i sin repertoar, så började musiken att bli mindre tung och rockig till förmån för andra musikaliska kvalitéer.

Jag ville utveckla mig som kompositör och ville prova att skriva annat än just hårdrock.

Vid denna tidpunkt kände jag mig personligen rätt så färdig med hårdrock men jag tror inte att Jonnie och Anders kände på samma sätt.

Trots att och Jonnie och Anders hade beslutat att hoppa av bandet så spelades en sista demo in på låtarna; The Arrow´s been broken och Echo of Vietnamn in. Inspelningen gjordes i Studie Basement med Massi  som tekniker.

Låtarna var så pass bra, och alla ville göra ett bra avslut med denna sättning så vi gjorde klart denna inspelning.

Den sista spelningen med Jonnie och Anders gjordes på Folkets Hus i Motala på en maratonrock år 1989.

Numera är troligen "maraton-rock" ett utdött fenomen, men på 1980-talet var det ganska vanligt förekommande arrangemang.

Nu kom nya medlemmar in och en ny epok i bandets historia tog sin början. Fredrik Blixt och Micke Svensson tog över leadsången och Jon Lundin satte sig bakom trumsetet.

Soundet blev ju så klart annorlunda och vi experimenterade mycket med stämsång eftersom vi nu hade två fantastiska duktiga sångare.

Jon Lundin var dessutom väldigt skicklig med att spela denna nyare musikaliska inriktning; med en hel del udda taktarter, och annorlunda sätt att arrangera och orkestrera musiken på.

Jag tycker personligen att grunden i musiken var fortfarande den samma, men allt annat var nytt. Ett band är ju som en arbetsgrupp, och när någon slutar eller några nya kommer till så förändras ju hela arbetsgruppen och dess dynamik.

Jag har svårt att avgöra vilken sättning av bandet som jag gillar mest, jag tycker att båda sättningarna är bra fast på olika sätt. Hur de andra medlemmarna tycker kan jag inte styra över, alla har rätt att tycka som de själva vill.

Broken Arrow var ett unikt band med färgstarka personligheter, vi  skapade ett originellt sound tillsammans oavsett sättning.

Jag kan bara ha åsikter om den musik som jag har skrivit. För mig personligen är det ingen skillnad på Broken Arrow eller Mancan-musiken.

Min drivkraft och ambition som kompositör har alltid varit den samma oavsett om bandet min musik spelas i går under namnet Mancan, eller Broken Arrow., men andra kan ju uppleva musiken som väldigt olika så klart.

Jag skriver dock inte längre texter på engelska eftersom jag tycker att svenska som språk passar bättre för den musik jag skriver, jag känner mig också mera hemma i svenskan då det är mitt modersmål.

Textmässigt har väl Broken Arrow lite "hokus-pokus-texter" men vi var ju ganska så unga då det begavs.

Jag kan bara lägga ut musik som jag själv skrivit, eller sånger som jag har skrivit tillsammans med andra i bandet.

Mattias Flyckt hade några helt egna kompositioner med i bandets repertoar, och så även Fredrik Blixt men dessa kan inte jag lägga ut, så deras sånger finns inte med här.

Jag är stolt och glad över att ha varit med i det här bandet.

Broken Arrow var min verkliga musikutbildning, detta band  gav mig mer än vad någon annan musikskola, eller musikutbildning har gett mig.

Jag har personligen aldrig gillat att spela nåt annat än original-musik, och just därför har jag aldrig varit med i coverband/dansband och liknande.

Den musik jag helst jobbar med är original-musik som jag antingen själv har skrivit, eller då jag jobbat med andra som skriver själva. 

Broken Arrow fanns i två versioner: