Sång nr 7,  år 2022

Musiker:

Trumset: Anders Hildeskog

Mattihas Hellberg: Keyboard

Per Jonsson: Elbas

Göran Hovlund: Tvärflöjt

Mattias Flyckt: Bouzouki

Mancan: Elgitarr, Congas, Keyboard

Information om sång 7

Den här sången är en av de sånger som spelades in exktra vid inspelningarna av Mancans sagor i blod vilka gick av stapeln 1993-1994 i Studio Basement.

Orsaken varför den här sången inte fick vara med på Mancans sagor i blod är för att den var tidsmässigt för lång, det var endast tillåtet med 20 minuter inspelad tid på en sån där maxisingel.

Jag minns inte så myclet av inspelningen mer än att Massi (teknikern) fick sköta wha-wha pedalen med sin fot när jag spelade in gitarren. Jag var en väldigt ovan wha-wha spelande gitarrist.

Hella spelar keyboarden på mittenpartiet (partiet med talröst) på min SY77:a. Mattias Flyckt spelade Bouzoukiin och han hade stämt den som en mandolin för att göra det lättare att spela, Bouzoukiin var av grekisk model.

Jag spelade congas som jag hade lånat av Göran Hoivlund (om jag minns rätt?). Göran kom ju dit och spelade flöjtpartiet, det är för övrigt han som spelar all flöjt på Mancans sagor i blod. Han spelade en del flöjt och sax på mina inspelningar förr.

Grunden spelades in av Anders Hildeskog och Per Jonsson, vi hade alla spelat en hel del tidigare tillsammans så det hela gick smidigt. Det är oftast lättare då musikerna känner varandra musikaliskt sedan innan.

Min sång är lågt mixad och texten är inte så enkel att begripa sig på. Jag hade byggt mig en egen fantasi-värld där jag ibland hämtade stoff att skriva texter av.

Den här fantasivärlden var full av bergepp så som fredagshjältar, önskebrunnens ö, den gyllene horan, plastpoeterna mm.

Jag antar att det var ett sätt för mig att finna "mitt eget lyriska språk" och hitta en egen poesi.

Många gånger hade jag verkliga förebilder som jag skapade motsvarigheter till i den här fanasivärlden. Lite så som när Bellman skapade sina epistlar så hade ju han verkliga figurer som inspirerade till figurerna i epistlarna.

Min vän Mattias Flyckt var fashinerad av den här världen och brukade fråga om något nytt hade hänt där sen senast vi pratade om den här världen.

Jag höll på med detta under 1990-talet och utvecklade den här världen, och forftarande kan jag ibland "titta tillbaka" in i den där fantasi-världen på jakt efter inspiration, eller sätt att lyriskt uttrycka mig. 

Jag tänkte mig att det fanns drömska gestalter i månskenet som var som skuggor. Dessa skuggor följde med oss i bakgrunden och påverkade våra liv. Jag antar att sången handlar om något åt det här hållet.