Sång nr 14 2023

Musiker:

Louice Ottosson: Sång

Rickard Löfgren: Bandlös elbas och "vanlig" elbas

Axel Johansson: Trumset

Mancan: Elgitarr, Sång, Arp Oddyssey, Korg Ms 20, Moog LP, Yamaha SY77, Akustisk gitarr, Poly D, Ms 101, VC340, silde-gitarr, Elgitarr

Information om sång 14

Denna sång skrev jag 1998 och sången gjordes live vid ett antal tillfällen då jag spelade visor tillsammans med Danne Nilsson, Claes Kylemo, Heléne Blad (och ibland Maria Bolton).

Versionen av denna sång är den senaste mixningen som jag har av den här sången och mixen gjordes den 25 september 2023.

Rickards bandllösa basspel i verserna är oerhört välspelat, och speciellt i andra versen ihop med "vocoder-sången" tycker jag att det skapar något unikt.

Denna är egentligen en rätt så sorglig låt trots att refrängen rent musik-mässigt har en väldigt glad ton.

Louice snygga sång-harmonier, samt Rickards plektrumspel på basen + Axels bastrumma i kombination med min Moog är en ordentlig vitamin-injektion för refrängen. 

Det är en så glad och luftig känsla i refrängerna som jag verkligen gillar.

Jag har idag personligen svårt att relatera till texten då den är skriven för 25 år sedan, och jag minns inte riktigt den här tiden som sången utspelar sig i. Jag har tagit mig så långt ifrån dessa frågor och sorger som jag då grubblade över.

Jag skrev ofta förr så här med en väldigt glad del i kombination med ibland en mer ledsam del i samma sång, och på något märkligt sätt lyckades jag bygga ihop alltihoppa så att det blev del av samma enhet. Jag vill spegla hopp och livsglädje och det är därför refrängen låter som den gör. 

Jag hade hört att en vän som jag kände förr hade drabbats av en sjukdom som oftast har dödlig utgång, och jag vet hur tufft liv hon hade haft så det hela kändes väldigt  orättvist.

Hon överlevde dock denna sjukdom och hon har genom sitt liv visat prov på en enastående förmåga att överleva.

Alla detaljer runt denna tid kan jag inte längre minnas.

Jag vet inte så mycket om henne idag, men jag hoppas att hon har det bra med vad hon än sysselsätter sitt liv med. Av någon okänd anledning har jag blivit djupt gripen av denna persons liv och öden, men kanske framförallt av hennes styrka och ödmjukhet som dominerar hennes person.

Ibland kan jag tycka att vi människor lever på ett sätt som ibland kan tyckas ovärdigt oss själva. Jag tror att många av oss är rädda för kärlek och att inse att vi är alla oändligt mycket älskade. 

Det är som om vi försöker dölja sanningen om vår egen identitet för oss själva så att vi kan fortsätta att lura oss själva att tro  att vi är så mycket mindre än vad vi egentligen är.

Varför flertalet av oss gör så här är för mig en gåta?

Det är nästan så att jag är böjd att tro att vi människor lever en roll i en sorts teaterakt som vi regisserar själva.

Varför någon lever på ett visst sätt kan vara svårt att svara på, eftersom ingen av oss kan med säkerhet sia om syftet med någons liv och leverne.

Personligen tror jag att man bör vara försiktig med att ha för mycket åsikter och tyckanden om andras leverene.

Vad man istället kan göra är att växla fokus till sig själv och försöka förändra det man inte är nöjd med hos sig själv, jag tror det är bättre än att öppet kritisera andra. 

Vi har helt enkelt inte hela bilden av en människas kompletta livsresa.

Vi har bara några få delar av livs-pusslet, och då blir det ju svårt att se vad det färdig-lagda pusslet kommer så småning om att föreställa. 

Det är heller aldrig för sent, det kommer att komma nya chanser att leva och utvecklas på, oavsett hur en persons tillfälliga situation ser ut, och detta är nästan som en naturlag.

Möjligheterna att bli lycklig och att må bra kommer aldrig att försvinna från dig, men du måste våga att lyssna på det örat också.

Jag har (som den här sången också berättar) också lyssnat mycket på sånt som inte varit bra för mig, och därav inte mått särskillt bra och levt mitt liv därefter också.

Är man van att allt blir hela tiden skit i livet ja, då kan det vara svårt att våga lita på något som säger tvärtom.

Mitt råd är att våga lyssna och våga lita på det positiva.

Våga tro det bästa om dig själv och om andra!

Solen lyser varje dag för dig också, även om det bland kan vara moln i vägen.