Sång nr 10,  år 2022

Musiker:

Axel Johansson: Trumset

Rickard Löfgren: Elbas

Louice Ottosson: Sång

Emelie Gemzell: Piccoloflöjt

Mancan: Sång, percussion, Syntar, Mandola, Elgitarr, 12-strängad gitarr, Syntar, Elgitarr, Vocoder, 

Information om sång 10

Denna sång är en väldigt gammal sång. Det där riffet som låten bygger på kom jag på runt 1992-93 och det första utkastet av sången gjordes då. Denna spelades in 1995 i studio Basement, och låten gjordes live en hel del under 1990-talet. Låten "hamande sen i träda" och det var väl först nån gång runt 2015 som jag tänkte att jag ville göra nåt av låten igen. 

Av någon anledning har jag inte varit nöjd med låten rent kompositions-mässigt och så har det varit sen det tidiga 1990-talet. 

Riffet var bra och riktigt "heavy" och kul att spela, men något i versen kändes inte bra.

Ursprungligen var sångmelodin för svår för mig att sjunga, eftersom jag var då rätt så begränsad rent sång-mässigt (när jag väl vågade ta steget att våga sjunga mina egna sånger). Jag var tvungen att "förenkla" sång melodin en smula.

Nu nästan 30 år senare har jag inga bekymmer med att sjunga låten som jag ville ha den från början, jag har liksom fått "lite övning" på det här med att sjunga sånger nu.....hård träning ger ju ofrånkomligen förr eller senare alltid resultat.

Fortfarande ser jag mig ju inte som en sångare, utan mer som kompositör. Dock blir det "lite fel" för mig när andra sjunger mina låtar.

Inte så att det på något sätt blir sämre, ibland kan det säkligen bli mycket bättre rent sångmässigt, men innehålls-mässigt blir det "lite fel" när någon annan sjunger om mina livserfarenheter tycker jag.

Det är kanske bara jag som tycker att den som skriver en sång bör vara den som sjunger den (om vederbörande vill och kan) i alla fall för att det ska bli rätt "rent känslomässigt" i sången.

Jag har hört att en del har tolkat den här låten som att den handlar om en hasch-pipa och det gör  mig lite uppgiven.

Textidén kommer ifrån en serietidining som jag läste som tonåring, så sången har absolut ingenting med narkotiska preparat att göra.

Kanske gjordes den här associationen till hasch tidigare för att jag sjöng djävulens pipa i refrängerna förr?

"Horn-Pelle" är så himla uttjatad och så substanslös tycker jag, då blir det bättre med Dario....Dario skapar faktiskt mer mystik än den onde tycker jag.  Dario är nämligen en kille jag kände förr.....dock tror jag inte att han har en sån där pipa i sin ägo som den här sången handlar om...:).

Alla får ju tolka sånger som de själva vill, och som kompositör kan man ju aldrig styra över det, var och en tolkar ju till och med verkligheten efter sina egna preferenser.

Jag har fått berättat för mig av "Mancan-Fans (eller vad jag ska kalla dem...?)" vad en del av mina sånger handlar om, det är roligt att höra hur andra uppfattar mina sånger.

Mancan-entusiasterna (bättre ord än fans) hade fel i sina uppfattningar om vad jag skrivit om i mina sånger kan jag dock tilllägga.

Personligen tror jag att allt vi tar in ifrån vår omvärld (musik, upplevelser, intryck mm) passerar genom vårt egna personliga filter vilket gör att vi "hör/ser vad vi vill höra/se".

Det blir alltså en sorts "personlig prägel" på allting som passerar genom våra sinnen till vårt medvetande.

Exempelvis om du är en person som har mycket tragik i ditt bagage och bär på mycket sorg, ilska, hat mm så har allt detta en tendens att färga hela din uppfattning om dig själv, andra och världen; du får alltså egentligen en lite skev bild av allting.

Att lära sig att se klarare innebär ju att jobba sig igenom dom har dåliga erfarenheterna av livet vilket gör att solen kan börja titta in i ditt liv, och därav du kommer ha mer "ljus i ditt rum" som gör att du kan få en mer korrekt bild av allting.

Med andra ord finns det inte en ny utgåva av Kalle Anka tidiningen, utan det finns så många utgåvor av den senaste Kalle Anka tidiningen som det finns läsare av den; en lite krånglig metafor men kanske någon som läser det här fattar vad jag menar....?

Självklart har alla rätt att tolka sånger som de själva vill. Jag tror att de flesta av oss (inklusive jag själv) lägger in sina egna värderingar och erfarenheter i låtar man lyssnar på.

Jag själv är likadan som de här "Mancan-entusiasterna" som försökte att berättade för mig vad mina sånger handlar om.

Det här är oerhört mänskligt, och i alla fall jag är böjd att tro att någon helt obejktiv människa kan nog troligen inte extistera.

Det skulle kräva ett ohygglig stort psykologiskt inre arbete att nå en full objektivitet tror jag men det kanske går...?

Kanske kunde/kan folk som Carl Jung, eller möjligen nån extremt dedikerad  buddist-munk klara av att vara helt objektiva..?

Jag vet inte ens om objektivitet verkligen är en önskvärd mänsklig förmåga? 

Därför kanske är det så att subjektiviteten är det som gör oss just till mänskliga varlser, trots att den ofrånkomligen kan vara till last för oss ibland.

Jag har läst att "verkligheten finns bara i ditt eget huvud och faktiskt ingen annastans"; det kan ju kanske vara lite svårt att greppa men ack så tänkvärt.

Axel Johansson och Rickard Löfgren spelar på denna sång och det gick fort att spela in den här sången trots att det smyger sig in en del udda harmonier och taktarter lite här och där.

'Jag trodde att slutet skulle bli ordentligt svårt att spela in, eftersom de där markeringarna i 9/8-dels takt inte är helt lätta att spela men det funkade nästan direkt.

Emelie Gemzell spelar piccoloflöjt (den minsta tvärflöjten) här och hon dubblerar (spelar samma stämma) som jag gör på en mandola vilket ger sången lite "folkmusiks-känsla" också.

Detta  är det första sången där jag jobbar med rap-sång och det var kul. Emil Fridlund (en nära vän och kompositör) brukar säga att man måste ju inte sjunga allt hela tiden och jag har tagit lite fasta på hans ord.

Ibland kan faktiskt rappade grejer bli bättre rent kommunikativt tycker jag, och jag ska absolut fortsätta att exeperimentera med både rap och talade partier i min musik. Louice Ottossons sånginsatser är det sista som spelades in på den här sången.

Detta är en kul låt och först nu känner jag att jag är nöjd med sången.